Jag hade ett konstigt samtal här om dagen. Vi var en grupp personer som snackade om mest ingenting. Det visade sig däremot att två av oss var programmerare. Jag och en annan figur. Vi kan kalla den andra figuren för Benny Blanco. Jag och Benny hade ungefär samma bakgrund. Vi hade båda vuxit upp med Commodore 64 och börjat med lite trevande BASIC. Men sedan verkar vi ha gått två olika vägar. Jag tog för givet att Benny, som jag, gick vidare till Assembler, i syfte att komma runt de uppenbara begränsningarna med BASIC och sedan med tiden gått vidare till C med fortsatta inslag av Assembler här och där som inline. Men hur fel jag hade.
Utbildning eller erfarenhet
Benny hade varit förhållandevis flitig under gymnasietiden. Åtminstone tillräckligt flitig för att senare komma in på ett av de många civilingenjörsprogrammen som tillhandahålls på våra universitet. Det bör poängteras att detta inte nödvändigtvis är mycket till bedrift. I en internationell kontext så är utbildningarnas kvalitet inte särskilt utmärkande. Och i en nationell jämförelse så är det inte överdrivet höga krav för att komma in på en mjukvaruingenjörsutbildning. Iallafall. Han läste till ingenjör och hamnade därefter hos Telia. Mycket rutinjobb där han fick ta över mjukvara som innan dess tagits över av någon annan och innan dess tagits över av någon annan och så vidare. Den största delen av arbetet spenderades på högnivåprogrammering i miljöer så som .NET.
Enligt honom själv saknar han ofta helhetsperspektiv för det projekt han för tillfället sysslar med. Han kan jobba med en särskild funktion utan att ha någon aning om hur den egentligen används i själva helheten. Här är där det började skära sig mellan oss. Jag antar att det inte är Bennys fel. Han gör väl vad han måste för att tjäna ihop pengar. Men lönar det sig verkligen i längden?
Låt oss gissa att Benny får för sig att flytta utomlands, eller att det företag som han jobbar för bestämmer sig för att outsourca. Vad gör Benny? Hans nuvarande ambition är att inom kort få en administrativ position. Vilket gör att han inte alls bryr sig om att hålla sig uppdaterad kring vad som händer på fronten för avancerad programmering. Han är nöjd med att syssla med något som mer och mer påminner om skript. Men, som sagt. Vad händer då om hans kunskaper sätts på prov? Inget tyder på att han kan konkurrera med ingenjörer från andra länder, eller ens med inhemska ingenjörer som är aktivt engagerade.
Så. Vad är syftet med hans utbildning? Den verkar först och främst vara anpassad för svenska förhållanden. Vilket gör att den av någon anledning är mindre inriktad på matematik och logik än den är på system och grunder. Jag vet faktiskt inte vad detta innebär i det långa loppet. Men jag kan inte på något sätt se att det bådar särskild gott. Varken för individen eller för samhället. Borde inte ingenjörer fokusera på vad de gör bäst? Varför ska de sättas i arbete under förhållanden där det är mer gynnsamt för dem att klättra i en hierarki än att mjukvarumässigt prestera.
Många i säkerhetsbranschen har uttryckt en viss irritation över att utbildningarna mest lär ut hur saker fungerar i teorin. De skapar människor som är bra att prata om hur saker fungerar. Men personerna i fråga blir desto sämre på att faktiskt skapa egna saker som fungerar. På något konstigt sätt så utbildar man talesmän snarare än programmerare.